"Du är såååå dum D!"
Jag har verkligen blivit helt jävla skadad av alla idioter till killar jag träffat tidigare, killar som inte kunnat vara raka och ärliga, som inte kunnat planera ens morgondagen ihop med mig, som kommit med undanflykter, som helt enkelt varit big ass idioter!! För nu, när jag verkar ha träffat en kille som är raka motsatsen till alla de där tidigare imbecillerna så tror jag ändå det värsta hela tiden!
Idag till exempel skickade jag ett sms till honom och frågade om det fortfarande var okej om jag kom på fredag eller om han hade hade något annat inplanerat(trots att han tidigare sagt att han vill ses i helgen, men jag ville gardera mig... varför? vete fan... vill inte bli sårad) och dessutom sa jag att han inte behövde hämta mig eftersom jag vet att jag hittar ända fram till hans dörr... Det gick ca en timme... och sen pep mobilen som fortfarande låg kvar i badrummet efter mitt värmande bad som jag tagit efter jobbet. Där och då fick jag jätteont i magen, hjärtat sjönk och jag var 110% säker på att jag skulle få ett negativt svar. Därför hämtade jag inte mobilen, kollade inte sms:et... jag visste ju ändå på något vis vad det löd... så jag fortsatte med kladdkakan som jag ska fresta mina kollegor med imorgon och försökte ignorera känslorna som stormade runt i magen. Det var nästan så jag mådde fysiskt illa...
Nåväl, in med kakan i ugnen...
Tar ett djupt andetag...
Stegar sedan bestämt iväg till badrummet för att hämta mobilen...
Ingen idé att dra ut på eländet...
Blundar...
Andas in...
Andas skakigt ut...
Gläntar lite på ena ögonlocket, kikar på displayen...
...och vips så är alla tvivel borta...
och knuten i magen är som bortblåst...
Jag är glad... sprudlar...
skuttar lite fånigt... som Tigger...
Är jag kär? Vet inte...
Men det känns bra...
...och pirrigt...
Ja, säg det nu i kör!!!!
"Du är såååå dum D!"
Ja, jag är dum... korkad, till och med knäpp som torterar mig själv på det här sättet. Är det inte dags att bunta ihop alla fd idioter och slänga dem i sopnedkastet? Är det inte dags att tro på att saker och ting kan bli bra? Är det inte dags att reclaima sitt löööövlife?
När jag skriver det här får jag ett sms till... som, om möjligt, får mig att bete mig ännu fånigare... *ler ett stort fånigt leende*

2 kommentarer:
Äntligen å vad härligt!!!!
Du är värd all uppmärksamhet och allt lyckorus i världen and I just lööves it!!!
Me tooooo! =D
Skicka en kommentar