En tragikomisk saga...

Det var en gång en flicka som hade gjort en ganska dyrt inköp på Ann Summers i Dublin. När hon kände sig som mest ensam och uppgiven på singellivet brukade hennes väninnor skoja om detta inköp som de, för att inte avslöja dess rätta identitet, kallade den skalliga morotsätaren... De tyckte hon skulle gå hem, ta ett bad i det varma skenet av levande ljus, ta ett glas vin och umgås med den skallige morotsätare. Så visst, hon tog dem på orden och hade flertal träffar med denna hårlösa vegetarian. Och riktigt trevligt var det... Tills en dag... till hennes stora förtvivlan han bara låg där... död... inte en tillstymmelse till liv. Inte ens HRL i form av duracell kunde få fart på den stackarn. Han hade dragit sin sista suck...

Flickan gav ändå inte upp, utan fick för sig en morgon att kanske hon kunde skaka lite liv i honom... vred lite, skakade lite... kanske var något glappt? Men icke... död förblev han... så i frustration slängde hon sin vän på sängen och åkte till jobbet.

Allt väl så långt, trots att hon sörjde djupt och innerligt... den allra bästa skalliga morotsätaren hon någonsin känns var nu borta... för alltid! Så mitt under lektion hörde hon några elever prata om att det var så kallt i skolan och som en blixt från klar himmel slog det henne en sak... hon hade glömt något. Lite förfärad kände hon sig och svor högt och tydligt så att flera elever reagerade. Men hon skämtade bort det medan tankarna malde... medan hennes avlidne vän låg på sängen hade flera hantverkare varit inne i huset under dagen för att fixa med elementen... och de kan inte ha undgått att se kvarlevan som låg och ståtade på sängen, till synes vid liv...men ack så död. Kanske skrattade de åt den stackaren.... kanske de undrade vad det var för tjej som bodde i lägenheten... kanske hade de en rolig historia att berätta för kompisarna över en öl på krogen... Kanske...

Men hur som helst... de skalliga morotsätaren finns inte mer... och flickan måste nu bege sig ända till Dublin för träffa dess like igen...