Han upphör att aldrig att förvåna mig. När jag tror en sak... missuppfattar... så visar det sig att jag ändå har fel. Varför ska det vara så svårt att tro på att det här faktiskt kan bli bra. Om jag bara vågar öppna mig och vara helt ärlig med vad jag tycker och tänker och förklarar varför jag är så jäkla nojig. Fan ta alla ex som hade så jäkla svårt att tänka framåt och våga drömma TILLSAMMANS med mig... nu tror jag liksom att det inte finns en enda karl som vill det...
Just nu känns det bra... och nästa helg är det tänkt att han ska komma upp. Han tänkte ju faktiskt skippa 30-årsfesten han var bjuden på nu i helgen och komma upp om inte jag kunde komma ner till honom och vara med. Men nu så kommer Jessica med familj upp till helgen samt att jag och Å (och kanske A-K) ska på O'Learys, dricka öl och se och lyssna på The Lance som spelar. Ska bli skojsigt!
Men kan erkänna att jag saknar M lite... Av någon anledning så ser jag honom framför mig från vår förra helg tillsammans där han går bredvid mig i sin gröna supporterjacka och ser så där ... sexig ut! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar