I väntan på Godot...

"Men du kommer upp nästa helg nu då?" varpå han utbrister lite förvånat "Neej... det kan jag ju inte, det är ju helgen därpå...". Jag hade alltså missuppfattat honom när vi pratade sist. Han kan inte den här helgen för hans pappa fyller år och nästa helg är han bortbjuden på 30-årsfest. Så nu väntar ytterligare en veckas väntan... han började dock prata om att han skulle kunna strunta i pappans kalas och komma upp den här helgen. Men jag har ju redan gjort upp planer för den här helgen och det känns viktigt för mig att hålla fast vi det.

Jag meddelade honom lite krasst fast med glimten i ögat att han är seg... han skrattade och höll med... sen sa jag att vi får väl överkomma vår gemensamma telefonskräck om vi nu är tvungna att vänta så länge till... "Men jag tycker vi är riktigt duktiga, vi har ju ringt flera gånger nu!" var hans svar... visst... duktiga... men ändå har jag ett hjärta som speedar i 180 varje gång jag ska ringa eller när han ringer... haha...

Nu ska jag rätta lite mer... och ta en kopp kaffe!

Shalom!