Tack Tommy!

Jag är inte religiös av mig, går bara i kyrkan vid dop, bröllop och begravning... men en vana jag har när saker och ting känns tufft eller när jag känner att jag behöver något "andligt" är att jag vänder mig till Tommy, min bror som som dog när han var 10 år. Jag fick aldrig träffa honom eftersom det här hände innan jag föddes, men det är alltid till honom jag vänder mig med mina önskningar och tja böner om ni så vill... Det känns både trösterikt och hoppingivande. På något vis tror jag att han finns där någonstans och vakar över oss i familjen. Och när livet känns lite lättare igen, när det går som man vill brukar jag sända ett tack till honom... För kanske har han ett finger med i spelet?

Tack Tommy!