Efter att ha försökt övertyga honom om att komma hit vid två olika tillfällen ger jag nu upp. Jag känner mig som värsta tjatkärringen. Skrev och berättade idag om mitt ihopskruvande av Ikeamöblerna och sa skämtsamt att han nu fick komma och provligga... men återigen kunde han inte bestämma sig för när han ska komma upp.
Jag är trött på undanflykter och ursäkter. Trött på att det inte verkar finnas en enda karl därute som för en gångs skull skulle kunna göra en uppoffring för min skull. Om han verkligen vill träffa mig så skulle det inte vara alltför stort besvär att bestämma en helg... Så jag skrev tillbaks att jag vill bara att han är ärlig, att jag inte tänker tjata mig till ett besök och att bollen nu ligger hos honom. Nu lägger jag ner telefonerandet och sms:andet... what's the use?
Mitt hem är min borg. Här ska jag bo förevigt som den sanna nuckan jag är! Jag är trött, arg och ledsen... och lite fånig kanske... men ändå....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar