Haft så svårt att sova inatt och när jag väl har sovit så jag drömt en hel massa. Spelar ingen större roll vad jag drömde, men kontentan var att jag var så hemskt arg och upprörd och jag visste att jag hade rätt att vara det. Ilskan gick ut över gamla chefer, gamla bimbos till klasskamrater och andra som förtjänade det. Jag skrek och gormade och hade mycket goda argument, men personerna jag skällde på hade bråttom iväg och ville inte stanna kvar och lyssna på mig. Då övergick ilskan till en sorg och en ledsenhet som gjorde att hela jag skakade, jag gick hulkandes fram längs Järnvägsgatan i Torsby och kunde knappt se vägen framför mig.
I nästa stund är jag istället jagad, något förföljer mig, en annan försöker kasta vassa föremål på mig i hopp om att jag ska bli skadad eller helst dö. Jag duckar och fokuserar på att mina ben ska ta långa, smidiga steg framåt. I drömmar är det ju ofta så att det går segt som sirap just då, men jag fick upp ordentligt med fart. Jag hör ett ljud bakom mig och smyger mig in i skogen av rädsla för förföljaren. En man dyker upp och ser mig så klart, men han verkar mest intresserad av den blå, lysande lådan jag helt plötsligt har i handen. Snabbt river jag av locket och ger honom och han blir nöjd. Han var inte den man som jagade mig. Det var tydligen locket som gav ifrån sig det blå ljuset för nu är det mörkare runt omkring mig. Jag sätter mig lådan och glider framåt på en isbana ute i skogen, det är mörkt och jag vet att jag måste skynda mig, för min förföljare är inte långt borta. Jag stakar mig fram med händerna och det går fort, fort. Men helt plötsligt är jag istället i en korridor, isen är kvar och några ungar leker några meter framför mig. Jag svischar förbi och nerför en trappa när jag hör en av pojkarna säga; "She's in danger!". Jag ser en dörr som håller på att stängas framför mig och jag har två val, gå igenom dörren, utan att veta vad som döljer sig där bakom och sedan låta dörren slå igen bakom mig för gott eller att ta mig uppför trappan igen och fråga pojken vad han egentligen menade. Jag bestämmer mig för att vända om.
Pojkarna för mig till ett slags rymdskepp där jag får hälsa på personalen och kaptenen som innehar en väldig pondus. De säger sig vaka över mig och min säkerhet. Men mina förföljare har hela tiden vetat om var jag befunnit mig så de vill veta om jag har örhängen på mig... och det har jag, de med röda stenar i som jag köpte till nyårsafton 2006-2007. Dessa visade sig innehålla en liten spårningsmanick och slängdes raskt ut genom fönstret.... sen kommer jag inte ihåg så mycket mer... men det var en dryg natt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar