Stockholm möter Falun

Helgen kom och gick i ett nafs... varför går det som fortast när man har det som allra trevligast? Vill kunna frysa tiden som Hiro så att jag kan utnyttja tiden bättre och njuta mer av det som finns mig närmast.

M kom alltså upp i fredags kväll, vid sjutiden, tre timmar innan utsatt tid, vilket gjorde att jag blev superstressad. Trodde att jag hade tre timmar på mig att fixa och dona och göra mig iordning, men vid 18-tiden ringde han och sa att han var i Hedemora! Help me Rhonda! Gissa om jag fick eld i baken!! Handla klart, hem och duscha, leta kläder, sminka mig, plocka ihop det sista, tända ljus... und so weiter! Fördelen var ju att jag fick ha honom hos mig tre timmar längre! ;-) Sov riktigt gott den natten och konstigt nog kändes det helt naturligt att ha honom sovandes bredvid mig, ungefär som att han alltid hade gjort det...

På lördagen bestämde vi oss för att åka till Lugnet och gå på relaxen... men tji fick vi för de hade inte öppnat för säsongen?!! (vadå inte öppnat för säsongen? Finns det säsonger för relax?). Så vi bilade vidare till Scandic som visade sig från sin allra värsta sida, en otrevlig, stuck-up receptionist som snorkigt talade om att relaxen endast var avsedd för hotellets gäster och med en min som tydligt signalerade att vi inte klassade in som gäster på deras hotell. Vårt sista hopp stod till hotell Bergmästaren... Tredje gången gillt! Urtrevlig personal för det första och det kostade bara 40 kr/person. Dessutom hade vi hela relaxen för oss själva vilket var riktigt mysigt. Herr- och dambastun var dock separata, så vi bestämde oss för att basta ett tag och sen synas i bubblet lite senare. Men jag hann inte mer än gå in i bastun förrän han knackade på... tydligen var inte herrarnas bastu på så han fick lov att smita in på damernas... haha... tur att vi var ensamma som sagt, hade nog inte varit så populärt annars... eller så hade det det! ;-)

Sedan gjorde vi stan och tog en snabbkik in på Din Sko eftersom Marica jobbade. Så nu har hon träffat den omtalade M, om än bara för en minut eller två... Lunch intogs på Banken innan vi drog hemåt för att laga mat och mysa. Försökte i det längsta dölja det faktum att jag hade köpt en färdig potatisgratäng istället för att göra den från scratch. Haha... hade piffat upp den med vitlök, fetaost och soltorkade tomater och riven ost ovanpå. Han påpekade flera gånger att vi nog borde börja med potatisgratängen innan klockan blev för mycket. Jag bara slog ifrån mig och sa att det var ingen brådska. Sen var det liksom helt plötsligt klart och han var konfys "Men alltså... jag fattar ingenting, när gjorde du den här? Förberedde du igår?". Jag svarade lite svävande att njaaa.... kanske blev det lite förberedelser... Sen undrade han hur jag hade gjort den, vad jag hade i eftersom den var så god och krämig... men då fick jag lov att krypa till korset och erkänna att den var köpt på Ica... så det hade vi ett gott skratt åt! Ja, jag umgås hellre än står och lagar mat i en evighet...

Söndagen förde naturligtvis med sig den jobbiga känslan av avsked... stämningen blir lite dämpad, man blir stillasittande tillsammans i soffan och gör mest ingenting. En timme innan det var dags för hononm att åka sa han "Näe, det är lika bra att jag åker... det här är bara jobbigt!"... varpå jag tyckte det blev ännu jobbigare. När vi sen kramades och pussades hej då hade jag en klump i halsen, hjärtat slog tunga mödosamma slag och jag ville liksom inte släppa taget. Han for och jag kände mig bara gråtmild och lonely... så i fem timmar var jag mest apatisk och bara låg i soffan som ett annat kolli och funderade på den ovissa framtiden...

Som tur är ska jag ner om två veckor! Så nu är det bara att räkna timmarna... ;-)