I'm alive...

Har nu varit konstant sjuk sen den 11 december. Förkylningen har tagit ny fart tre gånger varav den senaste gången tog sig uttryck i influensa med alla möjliga symptom. Var till vårdcenralen och träffade en läkare som såg till att sänkan togs (visade 14) och som lyssnade på lungorna. Domen? Inget att göra än att vänta, det är BAAAARA en virusinfektion. Man har lust att drämma nåt hårt i huvudet på läkare när de låter så där nedlåtande när man varit dunderförkyld i över en och halv månad. För även om det "baaara" är en virusinfektion så är det inte så jäkla roligt att gå och känna sig halv döende hela tiden samtidigt som man ska fungera på jobbet. Har hur som helst inte haft nåt val än att stanna hemma från det sistnämnda de senaste två dagarna då jag varit helt utslagen. Blir hemma två dagar till och sen försöker jag jobba på fredag. Anna-Karin sa till mig häromdagen att det var längesen hon hörde min riktiga röst och det kan nog stämma. Förhoppningsvis är jag fit for fight nästa helg då jag och hon ska gå och färga ögonfransarna på Lust & Fägring.

I helgen var jag och hälsade på M, i samma veva som min influensa bröt ut, så han har stått ut med en sjukling med feber, ont i halsen, ont i skallen, ont i ögonen, ja, värk i hela kroppen och en ihållande skrällande hosta som kunde väcka de döda. Men han klagade aldrig utan var den perfekta gentlemannen. Vi skulle laga paella tillsammans men det enda jag behövde göra var att ta ett glas vin medan jag hackade lök åt honom...allt annat fixade han själv medan jag tittade på. ;-) Jo, jag blandade ju till Sangrian oxå som vi drack medan vi låtsades att det var sommar ute.

Fick en lång och välbehövlig massage och blev allmänt ompysslad... fick till och med tånaglarna målade när jag låg huttrandes med frossa under ett duntäcke framför teven. ;-) Första foten kanske inte blev så bra, men han lärde sig snabbt av sina misstag inför andra foten.

På lördagskvällen tog vi en promenad till Micke och Madde. Jag hostade mest hela tiden, men höll febern i schack med ipren, alvedon och magnecyl (haha... yep...hade tryckt i mig det mesta den dagen). Micke och Madde har två barn varav den ena bara är sex veckor gammal, hur söt som helst. Det stör mig något grymt att jag, som älskar att gulla med små bebisar och leka med barn, har varit sjuk konstant den senaste månaden och inte kunnat vara nära till exempel Saras bebis eller som nu lilla Melvin. Höll mig på lagom avstånd från Melvin så han inte skulle bli sjuk. Men Morgan höll honom gärna och det var ganska intressant och hjärtevärmande att se. Det märktes att han tycker om barn och verkar inte ha några som helst problem med att de skriker då och då... han bara fortsatte hålla i bebisen, hyssjade lite, vaggade lite och tog det hela med ro. Ytterligare ett plus i kanten... han är en barnkär kille som inte är rädd (till skillnad från mina ex). Lite farligt också... för det får mig att drömma och fantisera om saker som kanske aldrig ens kommer bli verklighet. Drömmar som jag strängt har hållit stången under de senaste sju åren efter att mitt ex slog flera av dessa i spillror och tog ner mig på jorden när han klart och tydligt visade att han inte alls hade samma framtidsvision som jag.

Stackars Morgan ligger nu hemma hos sig i feber och värk... och vem har smittat honom? Jo, jag så klart.... smittsam kärlek, som Jenny sa!