Har varit så arg, ledsen, förvirrad, frustrerad och less inatt. Alla känslor man bara kan tänka sig. Vaknade klockan 03 och har varit vaken sen dess. Svårt att sova när man inte vet vad man ska tro och man får hitta på sina egna förklaringar till saker och ting. När det är så här har jag bara lust att skita i det, ge upp, sörja, och sen komma på fötter igen. Vet inte om det är värt att åka den där j-la bergochdalbanan som ett långdistansförhållande innebär. Jag har klarat mig själv förut och gör det igen...
I början av kvällen och förnatten var jag mest ledsen och förvirrad sedan uppbådade jag ilska och önskade honom åt helvete eller ännu längre bort. Det är skönare att vara arg, lättare på något vis.
Men så försöker han ställa allt tillrätta idag, förklara sig, och ja, det är väl bra, men jag är fortfarande förbannad och har ingen lust att alls prata med honom för tillfället. Han kan få lida lite han med och undra över varför jag inte har svarat honom... Han får fan kämpa lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar