När jag och A-K inte var mer än nykläckta kycklingar, eller snarare, när vi inte ens hade kommit ut ur skalet, det vill säga när vi fortfarande gick på lärarhögskolan, så hade vi diverse springvik, bland annat på en skola i Falun som ständigt och jämt behövde vikarier. En klass hade inte haft annat än vikarier under hela terminen. Han som ordnade vikarier var väldigt tacksam för mig och A-K. Vi ställde alltid upp och gjorde alltid vårt jobb - och lite till. Vad vi båda gjorde inför en dag av vikarierande var att vi tog reda på vilka lektioner vi skulle ha, sedan planerade vi upp en lämplig lektion i detta ämne (såvida det inte fanns en planering som den ordinarie läraren satt upp), allt för att ge eleverna det bästa under den tid de fick ha vikarie. Vi jagade inte runt efter den sjuka läraren för att fråga "vad ska jaaaaaag gööööra?" - det fanns liksom inte på kartan. För när man är hemma och är sjuk är skolvärlden långt borta och ofta vet man inte mer än någon annan vad man tänkt göra på lektionen. Vad har hänt med den egna drivkraften och idérikedomen? Det finns nog inget annat jobb där de ringer hem när man är sjuk för att fråga hur jobbet ska skötas. Självklart ska man få ringa, men man kan inte förvänta sig nåt jättesmart svar. Idag när vikarien pratade med mig kände jag mig totalt förvirrad och den stackaren skulle säkerligen ha gjort ett mycket bättre jobb om hon själv fått planera upp lektionerna än att fråga mig som är hemma med sviterna av flunsan. Jag fick lov att improvisera helt enkelt... och sen... "Vad gör de på bilden?" Jaameeeen JJJAAA, säg det!? Rita PÅ for fucks sake! I couldn't care less just nu! Eller får man inte tänka så som lärare? Men jag var snäll och rar och sa med lugn röst(med några hostningar)att de kunde fortsätta med det de höll på med förra gången.
Eller är jag bara gnällig och sjuk? Hahaha... maybe, I don't know! Kanske var jag och A-K överambitiösa? Till och med vikarieanskaffaren sa ju då till oss att "så mycket jobb behöver ni inte lägga ner, ni kan ju visa en film!!"
Ont as hell i magen idag... krampar och mal som om jätten Ymer himself trampade runt där inne.
♥The Curly Tiger at Your Service♥
2 kommentarer:
Vi var nog inte riktigt kloka...kan man nog säga så här i efterhand med tanke på vad du får uthärda.
Herregud, om man man inte ens får vara sjuk när man är det när får man vara det då?
Visst är det som du säger att de kan få ringa hem, men om man ska suporta en hel dags jobb kan man ju lika gärna jobba själv!
Undervisa på hemifrån går ju idag med dagens teknik...men ska man behöva det BARA för att man är lärare?
Tänk dig liggandes framför kameran snorandes, hostandes och i din sjukoutfit...sägandes: Rita nu då för f.an!
Hahahahahahahahahahahahahahahaha
...Krya på dig!
Hahaha... den bilden har jag skrattat gott åt! Och runt mig ligger ett berg med snytpapper. Hahaha... fy fan!
Skicka en kommentar