Hysterisk dag...

Hur många samtal med elever i konflikt med varandra har vi haft idag? Har tappat räkningen... Vet bara att efter alla samtal, utan en enda rast på hela dagen, tog det knäcken på mig när jag läste ett mail från en förälder som jag först uppfattade att hon vände sig till mig (var en del hårda ord men upptäckte sen att det var till chefen men att jag fått en kopia). Men innan jag såg det hann luften gå ur mig och jag fick tårar i ögonen. Hur mycket begärs av oss som lärare? Vi ska lösa allt, ALLT! Oavsett vad det rör sig så är det vårt huvudansvar. Lektionerna kommer alltid i sista hand vilket alltför ofta gör att man känner sig kass som lärare.

Jag tycker inte lärarjobbet är lika kul som jag en gång tyckte. Fokus ligger inte på undervisning utan att på att ta hand om spillror av en verksamhet som inte får några extra resurser what so ever. Istället dras det ner på allt, ALLT som har med skolan att göra...

NU känner jag mig totalt slut. Orkade inte ta mig hem från jobbet direkt efter jag slutat så istället låg jag på golvet i lärarrummet i en timme och försökte vila bort migränen och slappna av. Kom hem halv sju, badade, la mig på soffan.

Hjärtat slår alldeles tungt och det känns som om varje andetag skulle vara det sista...tungt och mödosamt. Du-dunk-du-dunk... Suckarna är även de stadigvarande gäster...