söndag 15 februari 2009

I do apologize...

Inlägget "Nyanser" var förresten inte alls menat som nån kritik mot er mina nära och kära som vill mig väl och vill att jag ska må bra och därigenom ger mig råd. Ni får hemskt gärna komma med råd, men vad jag menar är att jag inte alltid kan ta dem till mig och kanske jag till och med kommer slå ifrån mig och snäsa när ni kommer med dem. Ibland blir jag ledsen av råd som kanske talar emot mina egna känslor och då styr hjärtat mer än min hjärna. Och ibland inser jag kanske inte ens förräns efteråt att ni har rätt... men that's life too...

3 kommentarer:

Åsa sa...

Att ta och ge är väl viktigt i alla relationer...och samtalet...Det löser de flesta knutar. Du är för härlig...nu till nästa inlägg...mmmm...kramis

Anna-Karin sa...

Jag är ingen DR Phil och kan egentligen inte uttala mig om förhållanden, det är det jag har kommit på. Vem är jag att ge råd, vilken efarenhet har jag? Ett riktigt kasst förhållande som jag tog mig ur, men det är ju hundra år sedan nu;-)
I slutändan är det nog ändå det viktigaste att man gör något man mår bra av och som känns rätt!
Och det tror jag att du gör:-)
You Rock Girl!
Stå på dig, det är du VÄRD!!!

Åsa sa...

Mitt nya motto är
"jag ska jobba på att få den bästa tänkbara relation till mig själv"

Det tror jag löser en hel del

Några ursäkter behövs inte, det är inte alltid så enkelt här i livet. Kramis!!