Ett ensamt krötter

Ja ä så gla fôr ja ä ja ända
å den ja ä ja ä å ingen ann,
i skock mä anre nöt ja vill int dra;
ja går å ä ett nöt på ega hann.

Di anre nöta går i klövervalln
å äter fett å gott å har'et bra,
i skog på magert bete, trilsk i skalln,
ja går å mår, å mår fôr ja ä ja.

Fôr valln ä lessamt jämn å grön å slätt -
ett klöverimterkrötter går där blint
å imter tess dä blir fôr möe mätt
å får kolik å sprecker sprängt å stint.

Men skogen den ä fin å gälsgålslös,
där står dä tall å bjärk i ra i ra,
där ligger tjärna unner bärgas rös,
på vattne flyter vite näckrosbla.

Å når ja går i skog å alt ä tösst,
så röter jag mi ega melodi,
å vals ho låter ä ho mi, mi röst,
di anre röter som di anre di.

Di anre nöta föses hem i bås
mä vallhunnsskäll, mä sleke, lull å lock,
di binns i bann å dôra stängs i lås;
men inte tar di mej mä lock å pock!

Ja vill int följe nôa bjällerko,
om bjällerlåten än lät så bra,
ja viler når ja vill, jag går te ro,
ja svälter som ja vill, fôr ja ä ja.

(Oscar Stjerne)