Omtumlad...

Mycket har hänt sedan i torsdags och jag har faktiskt lite ont i magen över allt detta, trots att jag vet att det kommer bli bra i slutändan.

Har varit på två arbetsintervjuer (den tredje avbokade jag) och fick direktnapp på jobbet i Järfälla. Tallbohovskolan, engelska, 100% tillsvidare... Kändes otroligt bra så jag sa ja. Att lönen landade på 27 000 känns även det mycket bra. Nu är det alltså lägenhet som är nästa projekt... skulle kunna tänka mig att bo i Sumpan eller Solna, lagom långt från stan och inte alltför svårt att ta sig till jobbet.

Idag har jag sovit bort hela dagen, vaknade ca kl 15 av att Jenny ringde och bjöd ner mig till Kålgårn, så jag gjorde slag i saken och lufsade ner och gottade mig i solen med henne och Ellen. Därefter lufsade jag lika långsamt hem till A-K för att hämtamin cykel och mina glasögon... Hade tänkt åka hem och städa och packa lite mer (eftersom det snart bara är två veckor kvar!!!) men det slutade med sängläge igen där jag sov till strax efter åtta... fattar inte, hur mycket sömn kan en människa behöva liksom?

Sen ringde telefonen... och jag fattade knappt vem det var som ringde trots att numret var mer än bekant. M trädde fram ur skuggorna. Jag satt med telefonen och stirrade på displayen, visste inte om jag ville svara eller inte. Hjärtat dunkade och kinderna hettade. Men jag svarade till sist, för nyfiken för att inte svara. Vi pratade i nästan 40 minuter om både det ena och det andra. Han frågade om jag var mycket arg på honom och jag sa att jag mycket sällan är långsur. Men jag undrade även varför han ville veta det, vad det spelade för roll. Han försökte på nåt invecklat sätt få fram att om jag inte hade bannlyst honom helt så kanske vi kunde ses. Jag sa att jag inte var säker, att jag var tvungen att fundera. Men la även till att jag absolut inte ville fortsätta där vi slutade, utan om vi ska ses igen så ska det vara som vänner över en fika...plus att jag vill ha tydlighet, vill inte slösa bort mer tid på en karl som inte vet vad han vill... Och litegrann känner jag som Lily Allen sjunger i låten FUCK YOU som jag har på bloggen nu:

Fuck you, Fuck you
very, very much
'Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch