Livet är förvirrande, minst sagt... (Men jeg husker att jeg ikke er på Kriiiiiit)
Arlanda, torsdag kväll
I torsdags när vi kom tillbaks från Grekland såg jag män och kvinnor med namnskyltar i händerna, väntandes på långväga gäster och jag hann tänka att det vore roligt om någon kunde möta en på flygplatsen efter att man varit borta, har typ aldrig hänt. Sekunden därefter blev jag rätt chockad när jag ser hur Morgan kliver fram och säger hej. Jenny blev även hon minst sagt förvånad eftersom det här inte var väntat för fem öre... not until hell freezes over eller nåt! Han fick en kram, och visst var jag glad mitt i alla förvirring och chock, men jag kände mig konstigt nog även irriterad. Det där hade betytt så mycket mer om han hade gjort det medan vi fortfarande var tillsammans och då jag fortfarande hyste tillit till honom.
Nåväl, Jenny åkte hem till Falun och Morgan skjutsade hem mig i bilen han lånat av Krille. Han hade köpt blommor och vin och berättade även att han hade tänkt överraska mig med en middag tills jag kom hem. En middag i MIN lägenhet! Han fick en nyckel av mig utifall jag skulle låsa mig ute och behövde en extra någon annanstans... och nu hade han tänkt gå in medan jag var borta och laga mat... visste inte om jag skulle känna mig rädd, glad eller kränkt. Vi är ju trots allt inte tillsammans längre. Hur som helst blev det inte så för han hade glömt bort min portkod ;-)
Han var rätt osäker dock och frågade lite försynt om jag ville vara själv eller om jag hade lust med lite sällskap. Jag har inte den bästa av karaktärer och ville helst inte vara själv, så han blev kvar, klockan blev mer och mer och vi satt och pratade, drack en öl eller två och smuttade på en drink med rom och cola. När klockan närmade sig 05 sa jag slutligen att han kunde sova över... men baaara sova. Yeah right, det gick ju som det gick...
Så helst plötsligt sitter jag här och inser att jag träffat honom igen efter den natten, hjälpt honom jaga ut en råtta ur lägeneheten, lagat pizza, tillbringat en natt till med honom och bestämt en ytterligare dejt imorgon. Då blir det picknick nere vid vattnet... men jag vet fortfarande inte om jag ska våga lita på honom igen, eller om jag ens vill satsa på nåt seriöst. Hörde dock av Sara att Morgan sagt till Robban att han trodde att jag var den rätta... synd för honom att han inte kom på det innan han gjorde mig så ledsen och besviken.
Arlanda, torsdag kväll
I torsdags när vi kom tillbaks från Grekland såg jag män och kvinnor med namnskyltar i händerna, väntandes på långväga gäster och jag hann tänka att det vore roligt om någon kunde möta en på flygplatsen efter att man varit borta, har typ aldrig hänt. Sekunden därefter blev jag rätt chockad när jag ser hur Morgan kliver fram och säger hej. Jenny blev även hon minst sagt förvånad eftersom det här inte var väntat för fem öre... not until hell freezes over eller nåt! Han fick en kram, och visst var jag glad mitt i alla förvirring och chock, men jag kände mig konstigt nog även irriterad. Det där hade betytt så mycket mer om han hade gjort det medan vi fortfarande var tillsammans och då jag fortfarande hyste tillit till honom.
Nåväl, Jenny åkte hem till Falun och Morgan skjutsade hem mig i bilen han lånat av Krille. Han hade köpt blommor och vin och berättade även att han hade tänkt överraska mig med en middag tills jag kom hem. En middag i MIN lägenhet! Han fick en nyckel av mig utifall jag skulle låsa mig ute och behövde en extra någon annanstans... och nu hade han tänkt gå in medan jag var borta och laga mat... visste inte om jag skulle känna mig rädd, glad eller kränkt. Vi är ju trots allt inte tillsammans längre. Hur som helst blev det inte så för han hade glömt bort min portkod ;-)
Han var rätt osäker dock och frågade lite försynt om jag ville vara själv eller om jag hade lust med lite sällskap. Jag har inte den bästa av karaktärer och ville helst inte vara själv, så han blev kvar, klockan blev mer och mer och vi satt och pratade, drack en öl eller två och smuttade på en drink med rom och cola. När klockan närmade sig 05 sa jag slutligen att han kunde sova över... men baaara sova. Yeah right, det gick ju som det gick...
Så helst plötsligt sitter jag här och inser att jag träffat honom igen efter den natten, hjälpt honom jaga ut en råtta ur lägeneheten, lagat pizza, tillbringat en natt till med honom och bestämt en ytterligare dejt imorgon. Då blir det picknick nere vid vattnet... men jag vet fortfarande inte om jag ska våga lita på honom igen, eller om jag ens vill satsa på nåt seriöst. Hörde dock av Sara att Morgan sagt till Robban att han trodde att jag var den rätta... synd för honom att han inte kom på det innan han gjorde mig så ledsen och besviken.
Morgan på råttjakt...
Från Per är det tyst och jag misstänker att det så kommer att förbli. Ett trevligt minne blir det iaf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar