Home, Sweet Home... See Ya Soon...

Efter att ha sovit två timmar ringde alarmet klockan fem i morse och jag fick lov att kliva upp med påsar under ögonen och en känsla av allmän förvirring. Tåget skulle gå 06.30 från centralen och jag var tvungen att hämta ut biljetterna först, därför ville jag vara i god tid.

På centralen fick jag dock lov att vänta i över en timme på tåget som hade blivit försenat på grund av en lokskada. Jag var lagon sur och irriterad när jag väl fick kliva ombord. Visste ju att jag med all sannolikhet skulle missa min buss hem till Torsby. Och visst gjorde jag det... tur att det inte var så mycket folk på tåget så att jag kunde lägga mig ner över två säten och ta igen lite förlorad sömn, om än något obekväm sådan. Hade jag inte sovit de där två timmarna hade jag nog bitit huvudet av nästa person som började svamla om fler förseningar.

På centralstationen i Karlstad gick jag direkt för att köpa en biljett, fortfarande inte helt...glad... men mannen i kassan var så glad och trevlig och pratglad att humöret genast steg på topp. Det kändes underbart att höra den värmländska dialekten och möta en sådan värme (som man inte känner alltför ofta av butikspersonal i Sthlm) att jag nästan bestämde mig för att flytta till Karlstad med en gång... ;-) Nu sitter jag fortfarande på stationen och kommer så att göra fram till klockan två när tåget går upp längs Frykens vackra omgivningar. Pernilla hämtar mig halv fyra och sen bär det av hem till Bada! Jag längtar, ja, det gör jag faktiskt!!!!

Sen steg humöret ytterligare när M hade skickat ett gulligt sms... han försöker, det gör han...