Förste spikutdragare - det är jag det! Förenat med livsfara förstås! Lyckades med konststycket att klämma mitt högra bröst (läs bröstvårta! ajajaj!) mellan brädan och hammarskaftet på något underligt vis. Det gjorde förbaskat ont ska jag få be att tala om. Ja, jag slant förstås, det var inte ett maschocisitk...äh fan vet inte hur det stavas...påhitt.. en olycka händer så lätt och den kommer sällan ensam... Morgan slant och skar sig rätt djupt på kaklet, men det är ändå mer synd om mig för det var jag som fick ta hand om snöskottningen just därför.
Vi lever hur som helst, om än något aptrötta efter rivningsarbetet idag.
2 kommentarer:
Du, det är nog första gången jag hör om tuttkläm i samband med spikutragning:-) Hoppas att det inte blir ett blåmärke med.
Lycka till med rivningen och huset:-)
Haha, inget blåmärke, bara lite för öm ;-) Ni är välkomna till sommaren när vi förhoppningsvis kommit ordning med allt.
Skicka en kommentar