Ilskan huserar i mitt sinne. Jag njuter av ilskan som förtränger sorgen, äter upp den. Stegen går målmedvetet framåt. Så möts jag av en främmande människa som luktar som DU och hela muren rämnar, ilskan rinner bort som snö i vårsol och en tung känsla lägger sig över hjärtat. Ledsenheten är tillbaks...
Men jag vill vara arg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar